Men orka!

Kollade på uppdrag granskning igår, denna gång om den autonoma vänstern. Förra gången handlade det om högern. Min reflektion efter att ha sett de här programmen är att de där krigen om vilka åsikter som är rätt, vilket våld som är berättigat och vem som förtjänar att få på käften

Språket går åt skogen

Jag är vanligtvis rätt bra på att omhulda förändringar, men den långsamma nedbrytningen av det skrivna svenska språket går mig på nerverna. Det är ingen positiv förändring. Det känns som om korrekturläsningen har blivit fullständigt utsparkad ur allt som heter skrivet språk och idag kan jag inte ens läsa en

Livet och planer

Jag är en ganska planlös människa så här på äldre dar. I 20-årsåldern hade jag massor av planer på hur livet skulle bli och vara. Jag planerade vad jag skulle plugga för att sedan planera hur det skulle sättas i realitet och forma livet. Varenda sån plan sket sig ungefär

Åsiktskorridoren

Visst finns det en åsiktskorridor. Den är väldigt smal och befolkad av människor och grupper som vill ge en på käften hela tiden. Och plötsligt ska man klassas som rasist bara för att man skulle förhålla sig positiv till att det ens finns något som heter åsiktskorridor. Kollektivistdrevet jagar vidare.

Döden, döden, döden

Jag är livrädd för döden. Därför tog jag på mig brillorna och sträckkollade på SVT:s program om döden. Programmet som tar upp alla våra rädslor för den. Jag är inte helt säker på att det gjorde saken bättre. Jag har svårt att acceptera att det bara tar slut. Hur

Solsken, vin och dumma kvinnodagar.

Jag inleder den internationella kvinnodagen med att få mens. Hade jag varit bara lite new ageig hade jag tagit det hela som ett lätt ironiskt tecken på att jag inte gillar feminismen. Här bloggar den Härlige Killen om ämnet, läsvärt i vanlig ordning. Annars har jag och min pålitlige Hultafors,