The Inherent, Unsullied Qualitative Value of Anything

Helgen och dagen har gett mig några insikter. Eller nej. Många. Jag har insett att relationsanarki är fel ord för mig och reviderar detta till relationslibertarianism istället. Alltså, jag gillar RA:s grundidé om att inte göra skillnad på olika relationstyper, men jag inser också det lätt utopiska i det. Och inser att min egen idé snarare baserar sig på det osynliga kontraktet mer än att balansera många olika relationer samtidigt.

Det som är intressant, och icke konventionellt, för mig är att förhandla kontraktet. Att inte utgå från att det ska vara på ett specifikt sätt utan att man pratat om det. Att en relations utveckling inte ska ske på basis av det outsagda. Och att inte lägga bördan av att vara precis allt för en person på en person. Men att det likväl kan betyda att man har en stark bas som individ. Att man på något sätt inte står och faller med varandra. Kontraktet är vidare helt beroende på individerna som förhandlar det, och därför är det också helt omöjligt för mig att säga hur det ska se ut.

Brukar i alla fall tänka att så fort jag blir väldigt bestämd så är det något annat i görningen. Inte för att jag ser det just då, men det blir tydligt i ett annat ljus. Och jag börjar inse att mina fram- och tillbakasvajande relationsidéer till mångt och mycket handlar om att spela det säkert. Om jag har flera kan jag inte riskera att bli lämnad helt ensam. Plus att det är ett effektivt sätt att hålla människor på lätt avstånd. För det är läskigt att släppa in någon i det där passionerade, brinnande som är jag när jag känner.

Jag inser att det här som kommer precis i början när jag träffat någon är något jag har lite svårt för. Kan hamna i lätt överanalys av vad jag och den andre säger/skriver/förmedlar och tappa en del av min egen genuinitet. Jag tycker inte om analys, tycker om det tydliga, det enkla och genuina. Men blir rädd för att förmedla det där som känns på insidan, rädd för att skrämmas eller vara för mycket. Har på något sätt övertygat mig själv om att det blir så vilket gör det exceptionellt läskigt att vara sådär naket ärlig som jag vill vara. Men om jag inte gör det skapar jag falska toner. Och jag tycker inte om falska toner.

Just nu är hjärnan väldigt stilla. Lite som att jag tömt ut det som var viktigt, det som gjorde att det skvalpade och kändes lite olustigt. Det kan förvisso också ha att göra med att jag knappt sovit något i natt, men det låter inte riktigt lika bra 😁

Comments

comments powered by Disqus