Det har varit en skön ledighet, fått mycket gjort och träffat fina människor. En från förr som jag har re-bondat med, antagligen för att jag lite hastigt kom femton steg närmare mig själv. Vilket hon också berättade för mig; att det kändes som att jag var tillbaka. Det var en skön bekräftelse på att alla de här förändringarna endast varit av godo. Och så lite oförväntad närhet som var exceptionellt välbehövlig. Idag har det lilla djuret fått testa sin rasgren; lure coursing. Det gick riktigt bra och han fattade direkt vad han skulle göra. Så nu fortsätter vi träna!

Jag har i alla fall utarbetat en plan, den kräver lite research innan jag vet om den funkar eller inte, men den finns. Jag hoppas att den bidrar till att göra allt det där tvingande till a means to an end. För det här med att tvingas stå ut kommer att äta upp för mycket av min korta tid och jag kommer garanterat, likt de flesta människor på sin dödsbädd, ångra att jag jobbade för mycket.

Jag tror det barkar åt rätt håll. Vilket gör det aningen enklare att säga hejdå till de här fem dagarna i inbillad frihet. Men den riktiga är på gång. Mark my words.