Det är läskigt att ta eget ansvar, det är så mycket lättare att delegera ansvar till någon annan, så att man sen kan spendera sin tid med att klaga, gnälla på och beskylla den man gett ansvaret åt. Idag orkar folk inte ens ta ansvar för vad de tycker och tänker, det delegerar man också glatt bort till ett parti eller en organisation. Varför anser ni er vara så inkompetenta att ni behöver en förälder som ska fatta alla viktiga beslut åt er? Och varför anser ni att den här föräldern är så enormt mycket mer kompetent att ni, utan att tänka, lämnar över er beslutanderätt och era valmöjligheter till den? Och låter den bestämma vad som är rätt eller fel, moraliskt, solidariskt och går med på att den hotar om våld när ni inte gör som den säger?

Ni är en nation av får, gnällspikar och offer som helt har slutat att tänka eller ta ansvar. Och om ni tänker något som inte passar in i den gängse normen gör er konflikträdsla att ni håller käften. För det är ju egentligen så att de där föräldrarna ni valt vet precis vad som är rätt eller fel och hur ni ska vara och bete er för att inte sticka ut. Skolan är dålig, integrationen är dålig, sjukvården är dålig, det är för stor arbetslöshet. Och politikerna ska lösa allt? Är det någon som har funderat på att det kanske är något fel på systemet i sig? Kan det vara så att när man lever i ett samhälle som till mångt och mycket kan liknas vid en sekulär religion med en gud som heter Staten, slutar människorna helt att ta eget ansvar och får för sig att andra människor på något sorts mirakulöst sätt ska lösa alla deras problem helt utan egenintresse?

När ett system helt avlägsnar medborgarnas alla friheter genom lagar, regler och kollektivism och inte ger dem ens en möjlighet att välja bort systemet, skapar det också ett samhälle av gnällspikar som ger upp det egna ansvaret i varenda liten aspekt av livet. "Jag halkar på trottoaren utanför min lägenhet". POLITIKER! "Jag får inget jobb". POLITIKER! "Jag har dålig lön för att jag är kvinna". POLITIKER!

Man tar inte ens ansvar för att komma på en lösning, som kunde höras i Debatt för en tid sen, när det diskuterades svenska ISIS-soldater.

"Jag är rädd, inte för egen del, men för barn och barnbarn som ska leva i ett Sverige som tidigare var tryggt, och den tryggheten håller på att försvinna nu om man inte gör nånting åt det. Sen vad man ska göra åt det kan inte jag lösa, men nånting måste göras."

Så i alla aspekter, från integrationspolitik till att min granne är dum i huvudet, ska någon annan lösa det.

Det är läskigt att ta eget ansvar. Låt någon annan mörda, stjäla och bestämma reglerna. Gå omkring och gnäll lite, vänta fyra år, lägg en lapp i en låda och låt någon annan mörda, stjäla och bestämma reglerna. Det egna ansvaret har gått förlorat, från det politiska till det personliga. Folk tar inte ens ansvar över sina egna känslor, det är alltid någon annans fel att man mår dåligt. Någon annans fel att man inte fick högre lön, någon annans fel, någon annans fel. För det är läskigt att ta eget ansvar. Det är lättare att vilja mörda (eller snarare, låta staten mörda) en knarklangare för att din unge tog en dålig drog än att ta eget ansvar för att du inte lärde din unge att ta droger på ett ansvarsfullt sätt. Det är lättare att luta dig tillbaka i fåtöljen och låtsas som om en "könsmaktstruktur" har gjort att du har lägre lön, istället för att ta ansvar och be om högre lön. Det är lättare att lägga en lapp i en låda och delegera bort allt bestämmande än att ta eget ansvar för hur du vill leva ditt liv och spendera dina intjänade pengar.

Frihet föds ur det egna ansvaret. Och ur insikten att andra människor också klarar av att ta eget ansvar. En vuxen människa behöver ingen förälder, ingen som talar om för den hur den ska leva, ingen som trycker ner värderingar och moral i halsen på den. Klipp navelsträngen, ta bort kopplet och fundera en stund på hur det egentligen skulle kännas att få bestämma över dig själv, din kropp, dina tillgångar. Och samtidigt låta bli att bry dig så förbannat mycket om vad andra människor gör/säger/tycker/tänker.

"Democracy is not freedom. Democracy is two wolves and a lamb voting on what to have for lunch. Liberty is a well-armed lamb contesting the vote."

• Benjamin Franklin