Har på senaste hakat upp mig lite på anknytningsteorin och försökt att hitta någonting på nätet som tar upp PMDS i kombination med just anknytning. Har inte lyckats än, antagligen för att PMDS är ganska nytt.

Men när jag har läst om de olika relationstyperna som tillhör de olika anknytningarna blir det ganska tydligt att min PMDS-person har en lite annan relationstyp än min vanliga person. Vanligtvis känner jag mig ganska så trygg, med en liten släng av den ambivalenta typen. När jag har PMDS är jag helt ambivalent, och när den är riktigt illa är jag desorganiserad.

Här kan man läsa mer om typerna och testa sig själv om man vill.

När jag läser mer om anknytningsteorin märker jag att det pratas mycket om att man ska berätta om sina behov på ett tydligt sätt. Och då började jag fundera på det där med behov och det där med att inneha viljan att förändra en annan person. För jag börjar tänka på vad behov egentligen är? Vad är det jag behöver egentligen? Om jag gör det enkelt? Jag behöver känna mig glad och nöjd. Sådär en någorlunda majoritet av tiden. Ska denna nöjdhet verkligen ligga i händerna på en annan person? Verkar det inte vettigare om den kommer från mig själv och att det som en annan person tillför är en bonus?

Självklart, om det är något den andra personen gör som är dåligt för dem själva eller något de gör som är sårande utan att de tänker på det, då ska man förstås säga något. Men när det handlar om hur personen fungerar och när det bara handlar om olikheter, då är man nog ute på djupt vatten om man tar upp det som ett problem. Jag tänker att det är bra att respektera varandras olikheter och låta dem vara just det, olikheter. Och inte anpassa sig in i något som inte funkar, och inte heller försöka få den andra att göra samma.

Sammanfattningsvis tänker jag att om man träffar någon som man vill förändra, då verkar det väl vettigare att leta efter någon annan? Och att främst leta trygghet och bekräftelse i sig själv. Då blir det ju också lättare att respektera andras olikheter utan att göra dem till ett problem. That was my 2 cents, nu ska jag sova!