Jag passade på att fira mina 358 dagars nykterhet med vin. Och som min fina vän M sa: "vem fan dricker inte under julen?". Till årsskiftet lägger jag av igen. Så tar vi 358 dagar till.

Det är synd att jag inte klarar av alkohol. Eftersom den fungerar. I lagom doser (som jag oftast inte fixar) minskar den PMDS-skiten, lugnar ner snabbtåget i skallen och gör att jag känner mig glad och lugn. Men lite för mycket så går det åt andra hållet. Vilket det vanligtvis gör.

Annars har jag i dagarna återbekantat mig med en bok jag läst innan, men inte kunnat ta till mig. Plötsligt förstår jag vad Hemligheten (Dan Josefsson & Egil Linge) vill säga mig. Men när jag var mitt uppe i mitt jätteförsvar och tyckte att jag minsann inte behövde varken någon eller någon närhet tyckte jag att den där boken mest beskrev andra människor. Idag skapar den många små aha-stunder och jag inser att jag faktiskt kommit rätt långt på den där livsvägen.

Jag gör inte samma misstag som jag alltid gjort innan. Och jag har lyssnat på mig själv, försökt se förbi mina försvar och rädslor och försökt begripa vad jag faktiskt vill ha. Just nu är jag i början på något som gör mig hoppfull. Början av saker brukar vara sånt där som, gärna i kombination med PMDS-helvetet, får mig att agera lite hetsigt. Men den här gången tänker jag göra allt annorlunda. Det har ju trots allt inte fungerat så bra tidigare. Trots att jag är av åsikten att livet är kort och jag inte egentligen har tid att vänta så har jag ändå inte bråttom. Och jag ska bemästra den där jävla PMDS-hjärnan som ser allt som en risk, allt som negativt, som överanalyserar varenda detalj och bara verkar vilja att jag mår dåligt. Läste häromdagen i en bok om PMDS: "PET scans of a woman’s brain during PMDD shows the same configuration as that of a combat veteran with PTSD. Jomensåatt. Det ska nog gå det också. Knappt en månad kvar till läkarbesök, bara en sån sak liksom!

Just nu har jag gjort det där jag skrev i början av det här inlägget, druckit för mycket alkohol. Gått igenom en dust av melankoli och hjärnspöken, sjungit lite Singstar, lyssnat på bra musik och kommit på banan igen. Så, lite Kent på det!