Clusterfuck

Jag känner mig lite överbelastad av livet för tillfället. Clusterfuck, detta fenomen där många saker händer på en gång och får dem att blöda in i varandra. Till slut vet jag inte riktigt vad som är vad och vad som egentligen gör mig mest upprörd.

Har råkat ut för högstadiedrama på jobbet, något jag trodde var förpassat till just det - högstadiet. Så blir det på arbetsplatser som nästan uteslutande består av kvinnor. Jag har svårt att fungera i den typen av miljö, tycker om raka puckar, bra kommunikation och människor som inte hakar upp sig på totalt meningslösa saker och hotar med att skvallra till chefen. Har inte tid för sånt och känner att motivationen lyser med sin frånvaro.

Och så lite annat jobbrelaterat mög på det som bidrar till att andra saker som inte är så farliga plötsligt blir det. Och känslan av hopplöshet och meningslöshet invaderar mig. Det där med egenvärdet igen. Det är fragilt och vänder snabbt. Och gränserna blir så luddiga. Vad gör jag för mig själv och vad gör jag för andra? Är jag för hård mot mig själv börjar jag leva mitt liv genom andra människor. Om jag är för hård mot andra tappar jag bort varenda tillstymmelse av chans till bra saker. Har inte rett ut de där gränserna än. De kan kännas kristallklara i en sekund för att ändras i nästa.

Så jag tänkte att jag löser det hela genom lite hederlig Retail Therapy, byter ut min 11 år gamla TV mot en nyare förmåga och spär på mitt Apple-nörderi med en ny Apple TV 

Comments

comments powered by Disqus