Jag såg en dokumentär på SVT igår. Den handlade om hur någon specifik nationalekonom lyckas vända hela det politiska läget. Keynes, Friedman och nu Piketty. Piketty menar att man nu behöver jämna ut löneskillnaderna, mer skatter, progressiva skatter. På grund av att Friedman-erans marknadskrafter inte reglerade sig själva som man trott.

Jag tror att man glömmer bort en del aspekter när man för en sån diskussion. Om marknadskrafterna inte reglerade sig ska man kanske fråga sig varför. Inte bara konstatera och gå vidare. Det system vi lever i, som har samma grundfunktion oavsett Keynes eller Friedman, baseras fortfarande på stöld (skatt). Och idén om att det är fult att tjäna pengar. Den där regleringen man tänkte sig var att de rikaste skulle ta ett socialt ansvar. Om du är smart och tjänar en massa pengar och staten snor majoriteten av dessa pengar, skulle du då känna ett överdrivet stort behov att ta hand om andra mindre begåvade människor? Eller skulle du känna att det nog är bäst att hålla i det du får över med näbbar och klor? När staten snor en massa pengar är det ju också tänkt att staten ska ta hand om de fattiga, är det inte så? När de inte kan det (eftersom systemet i sig är felaktigt och kommer att implodera i sig självt) så pekar de finger på de rika företagarna och beskyller dem för att inte ta sitt sociala ansvar. Vem fan har tid med socialt ansvar när byråkratin som omger ditt företag är så stort att det tar upp en väldigt stor del av din tid?

Jag är tämligen säker på att en människa som får behålla 100 % av sina tillgångar och får lov att bestämma över sitt liv på egen hand också kommer att ta ett mycket större socialt ansvar. Men när man under hot om våld måste ge den styrande eliten majoriteten av sina pengar finns det inte längre något incitament kvar. För man antar kanske att de där 70 procenten av dina pengar som staten tar ska kunna användas till någonting vettigt? Att staten sen är totalt oförmögen att ta hand om dessa miljarder kronor de stjäl från sin befolkning är ett faktum som inte går att avleda genom att försöka skylla på andra.

Vidare är jag lätt oförmögen att förstå varför man alltid känner ett behov av att gå bakåt i tiden. Varför inte komma på något nytt som kanske har en chans att funka istället för att gå tillbaka till något man ratade får några decennier sen? Det kommer inte att fungera den här gången heller. Ta mer av de rika människornas pengar och kicka allt incitament ner för ett stup. Det verkar vettigt.