Respekt och egoism

Jag har spenderat ett halvt liv med att försöka komma på vad som funkar för mig, vad jag gillar, vad jag inte gillar, vad som gör mig glad, vad som gör mig ledsen. Halva den tiden var jag också intresserad av att ha åsikter om hur dessa ting gick att applicera på andra människor.

Idag vet jag bättre. Det som funkar för mig är det som funkar för mig. Det som funkar för någon annan är det som funkar för någon annan. Vi är alla unika, vi har unikt olika historier och sätt att se på saker och ting. Det som är rätt för mig är endast rätt för mig. Det är också den inställningen jag haft när jag försökt komma på hur jag ska leva mitt liv, åtminstone de senaste åren. Och jag har blivit kallad egoist, osolidarisk, och så vidare. Vi är alla egoister, vi bryr oss om vårt eget liv, för det är det enda vi har. Ingen annan person eller ett påtvingat värderingssystem kan hjälpa oss att komma på vad som gör oss lyckliga.

Så jag respekterar andra människors val, jag lägger mig inte i hur de vill leva sina liv. Är det inte kompatibelt med mig väljer jag bara bort dem. Och jag struntar i vad andra människor tycker. Att bara lägga sig ner och acceptera att någon annan vet vad som är bäst för en, det är tragiskt.

Allt som oftast finner jag inte samma ömsesidiga respekt för mina val. I vissa fall blir jag inte ens trodd, folk tror att jag har valt som jag gjort för att vara lite udda eller speciell, det finns inte en chans att jag verkligen är sådär. Och otaliga är de personer som försökt ändra på mig så att jag passar in i deras version av rätt. Var mer kvinnlig, var mer social, om du bara gör så här kommer du att bli lycklig. Jag är som jag är genom år av ångest, introspektion och ett evigt ifrågasättande av de värderingsgrunder och normsystem som andra med våld försökt köra ner i halsen på mig. Jag gör inte längre saker som får mig att må dåligt, jag umgås inte med människor som får mig att må dåligt och jag är väldigt tydlig med vad jag vill och inte vill. Passar det inte är det bara att hitta någon annan, försök inte ändra på mig så att jag passar in i din världsbild.

Ego, javisst, precis som alla andra! Är det viktigaste i mitt liv att jag mår bra eller att andra mår bra över hur jag fungerar? Är det viktigaste i mitt liv att förändra mig till oigenkännlighet för att människor jag inte ens bryr mig om ska tycka att jag är "normal"? Nej. Det viktigaste i mitt liv är att hitta den jag är och det som gör mig lycklig, precis som alla andra. Så om vi slutar lägga oss i varandras väg till lycka så blir vi antagligen lyckligare.

“Freedom comes only from seeing the ignorance of your critics and discovering the emptiness of their virtue."
David Seabury

Excerpt From: Harry Browne. “How I found freedom in an unfree world”.

Comments

comments powered by Disqus