Keep me company

Ibland skriver jag för att få sällskap. Som nu. För att dela mina tankar med mig själv. Jag kokar tre sorters bönor och squashsoppa, äter knäckebröd med cashewsmör och dricker vin. Jag råkade se en dokumentär om djurhållning och vips så är jag vegatarian igen. Men det känns faktiskt väldigt bra.

Annars tänker jag som vanligt på kärleksrelationer, det där fenomenet jag inte lyckas få till. Kanske för att jag inte vill ha en vanlig sådan. Jag vill inte ha samboendehelvetet, ungjävlarna eller monogamitjafset. Vilket inte betyder att jag inte vill ha en alldeles seriös relation som inte är fejk bara för att jag inte ljuger och säger att jag aldrig kommer att vilja vara med någon annan ever. För mig är det en bakvänd trygghet att det enda som är hundra procent säkert med varenda kärleksrelation är att den tar slut, går över, omvandlas. Jag är helt okej med det. Det ger mig illusionen av kontroll, trots att jag vet att det är just en illusion. Men det är också okej.

Jag funderar på varför människor är okej med att lura sig själva. Och lura andra. För att någon (vem, vem, vem??) har bestämt att människor ska paras ihop i tvåsamhet och aktivt stävja sina lustar och känslor. Och blanda in staten i det hela. Ibland blir jag som ett litet barn när jag tittar på världen, det blir nästintill omöjligt för mig att förstå. Det som är svårast att förstå är till vilka längder människor går för att passa in i en norm som någon annan bestämt åt dem. Den kanske passar vissa, men ingenting passar alla.

Många är de män som haft sex eller en relation med mig trots att de "lovat sig" till någon annan. Jag är inte ansvarig för andra människors relationer och jag tycker inte att männen är rövhål, de är bara alldeles för svaga för att leva som de vill, vilket är deras förlust. Och min ibland förstås. Men jag är inte längre en naiv 20-åring som tror att de ska lämna sina monogama relationer. Så jag hänger kvar tills jag inte pallar mer och håller tummarna för att näste man är oupptagen och icke-monogam. Jepp, inser att jag inte kommer att lyckas få till det :)

"Mr. Right' is usually two or eight men.”

Mokokoma Mokhonoana

“Monogamy is like croquet: you get the hang of it, eventually, but it’s never fun to play.”

W. Nogueira Cury

Comments

comments powered by Disqus